Begravningar är det jag fruktar mest och idag gick jag på en… En liten lugn begravning för mina kusiners mormor och morfar. 
Jag har väldigt lätt för att gråta när andra människor gråter, speciellt dem som står mig närmast, ibörjan satt jag och stirra i tomma intet för jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men när alla skulle upp och säga farväl var nog den tuffaste biten, men försökte hålla masken, satt och spände mig så mycket så att jag satt och skaka, och det dummaste med det är ju att man ska släppa ut det än att hålla det inne..

Efter begravningen när vi skulle krama de anhöriga brast det för mig, på nått sätt kändes det dumt att grina då jag inte kände dem så väl, men ändå tanken av att människor dött och sen se hur ledsna deras barn och barnbarn är, gör verkligen ont i hjärtat. Någon de verkligen älskar har dött och måste ta ett sista farväl, usch det låter så hemskt! 

Jag har bara varit på begravning 2 gånger innan och de var för farfar och morfar, morfar var senast 2005 och då sa jag till mig själv att jag inte skulle börja gråta med en gång, men när väl klockorna ringde så störtlipa jag konstant i 2 timmar… Och det var nästan så att jag skämdes, men det är ju dessa tillfällen man riktigt kan gråta ut för allt! 

Man skapar möjligheter, de kommer inte av sig själva. Man gör allt till det man vill. Ser allt så positivt man kan & bara rockar. - http://imvicky.myshowroom.se/  världens goaste blogg! 

Har haft värlens goaste och svettigaste pass på sportlife idag! Jag och Marie körde en halvtimmes magövningar, 15 min PW och sen en timmes spinning! så jäkla grymt! säger som Marie – BEACH 2012 HERE WE COME! 

Trodde inte jag skulle komma till detta beslut redan nu, har tänkt på det ett tag och vet verkligen inte hur jag ska göra.. blir 18 snart och måste ha ett liv. Mamma och pappa kan inte betala allt för mig hela tiden, måste nån gång inse att jag måste skaffa mig ett jobb och tjäna pengar, funkar inte på det sätt jag lever nu..